Camilla har aldrig ägt en våg och vet därmed inte vad hon väger. Eller... hon vet nu. Av någon anledning sprang hon på en våg i en affär. Vågen bara stod där. Någon sa de magiska orden "ska vi väga oss?", och de satte igång. Nu vet Camilla sin vikt.

Måste säga att jag bara är ännu mer övertygad om att jag inte, aldrig och definitivt icke ska köpa mig en våg. Varför? Jo, för när vi kom hem var det jag som genast tog mig en joggingrunda. Halvt död konstaterade jag att jag skulle ge vad som helst för att få en cykel...

Visst känner man igen sig. Man kan vara hur glad och nöjd som helst men så talar vågen om någonting annat för oss och vi stirrar oss blinda på siffrorna. Camilla undrar hur hon nu när hon vet siffrorna ska kunna intala sig att hon duger som hon är. Jag försöker hjälpa henne på traven.

Camilla du är helt perfekt!

Om inte det hjälper får du på något sätt försöka glömma siffrorna! Hypnos kanske, förträngning, slag mot huvudet, låtsas att det bara var en dröm... Finns säkert många sätt. Men det bästa är nog att bara inte bry sig om siffrorna.